Jag förlorar kontrollen.
På samma sätt som människan som ska stå mig närmast gör.
Att ständigt bli nerklankad, utskälld över minsta lilla, beskylld och allt som går att bli - det tär.
Det tär så mycket på mig och min själ.
Jag kan inte stanna här men har ingenstans att ta vägen.
Jag kan inte fortsätta att bo med en människa som behandlar mig som skit.
Jag kan inte vänta på hjälp som aldrig kommer.
 Enda gångerna jag slipper det här är då jag hjälper mig själv genom att fly.
Två dagar där, en vecka där, tre dagar där,två dagar här, en dag där..
Kaos. Men detta kaoset har jag inte valt, satt mig själv i eller på något sätt är skyldig till.
Ändock är det jag som blir mest utsatt och jag är så less. Jag är svag men har haft styrkan nog att hålla upp barriären, men den styrkan har bleknat bort. Allt bleknar bort och försvinner sakta men säkert och snart har jag ingenting kvar. Fortsätter det här ligger jag snart som ett levande lik och jag vill inte det, men tror det är svårt att undvika i det här läget. Det är emergency nu och jag har gjort allt jag kan för att försöka fixa det men ingen förstår ju hur akut det min situation faktiskt är. Vad ska det krävas och hur långt är det tänkt det ska behöva gå?
   
         




     

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  heheheeheheheheheheehehehhahahahahahahahaa kan inte sluta skratta för jag ska se ed sheeran om en vecka SYND ATT NI INTE ÄR JAG, puss ciao. ...

Har lessnat lite på bloggplatsen så byter till devote som jag använt förut men känner att jag gillar den sidan bäst.Kommer dock ha kvar denna blogg för att ha något att se tillbaka och skratta åt, ehehehe nejdå.Så detta är då min nya blogg!http://mel...

Dom senaste veckorna har jag varit mer död än levande.Jag har legat i sängen med blankt ansiktsuttryck och säkert sett helt obrydd och nonchalant ut till synes utåt.Men det var på grund av insidan jag själv kunde känna att jag levde. Hade inte hjärta...

Somnade sisådär 1.40, vaknade upp 03.20 av att jag sitter på köksgolvet?? Mamma vaknade och skulle leda tillbaka mig till sängen, så började jag prata i sömnen (som jag är svinbra på, tyvärr.)Sa något såhär"nej, jag vill inte ut, måste ta på mig skor...