10 saker du gjort i sommar;
oj, förra sommaren blir det då.. jaaadu vad gjorde jag?
- Jobbade. - Söp. - Flyttade till lägenheten. - Var hos frisören och fick jättefint hååår. Var väl typ det jag gjorde.

9 saker du önskar dig;
- ekonomi. - någonstans att bo. - självförtroende. - få hem min bebis. - ett jobb. - en ny mobil. - sommar året runt. - tålamod. - talang.
 

8 saker ingen vet;
- ska jag ens skriva det? :p Nä.
 

7 saker du saknar;
- troya. - robin. - kärringarna. - mikael. - majken. - gnistra.
 

6 saker du gör varje vecka ;
- andas. - skrattar. - gråter. - snusar. - är med my. - cyklar HAHAHAHA engla.
 

5 saker du hoppas du har om tio år;
- erfarenheter. - självkänsla. - jobb. - nån att sova med :D haha. - en japanese chin.
 

4 av dina närmaste;
- kornelia. - mormor. - my.
 

3 av dina favoritnamn;
- noel. - malva. - eira.
 

2 av dina bästa minnen;
- södermalm 2010. - grans 2010.
 

Den du älskar mest;
- troya.
 

allt blir bättre av att du skriker och lägger skulden på mig, jojo.
Det blir bättre av att du trycker ner mig och tar ut din ilska på mig.
Yes, vi löser våra liv genom att kasta ord och bryta ner varandra till grunden.
Då kanske vi kan bygga upp något helt nytt?
Det verkar vara så du tänker men jag tänker annorlunda.
Men nu är det tyvärr så att jag sitter här mellan samma väggar som du och försöker få det att funka fast vi båda vet att det är lika med dödsdömt att ha oss tillsammans.
Men jag har gjort det jag kan, jag gör det jag fortfarande kan påverka.
lägg bara av. Du kallar mig känslokall för att jag bara sitter och tar emot alla dina ord och verbala anklagelser. Men säger jag emot är jag ouppfostrad,omogen och borde tas in på psykiatrin.
Ja, man kanske borde överväga att frivilligt lägga in sig. Ljuga ihop en historia om att jag är psykiskt sjuk på riktigt - då slipper vi varandra iallafall.

För jag tänker inte längre sitta i samma båt som dig, det komma sjunka - pga dig.
För jag må vara ouppfostrad, omogen, psykiskt skadad och deprimerad. Men INGEN kan komma och säga att jag inte kämpar för att styra upp mitt liv. Det är tamefan det enda jag gör. Vissa dagar mindre än andra - men jag lägger inte av. Jag har ungefär 1 % ork kvar men den procenten använder jag på de varsammaste sättet. svammelinlägg.

efter gårdagens missions sov jag en hel natt utan avbrott, drömde gjorde jag, men vaknade aldrig.
Och mormor ringde och skulle sätta in pengar så jag kan gå och boka en tid hos en massör. 
Börjar dagen med oboy, snus och Kent. Sedan äta lunch, duscha, cykla till sjukhuset. Pussa lite på Telluz när han vill komma in. lalalla man får se.




                                                  Hehehehe jag skratta!
     

Man bara vet att det kommer bli en bra dag när dagens första ord blir "kuksatan helvete fan".
Blir arg men finns väl inget att göra, missar tiden hos arbetsförmedlingen för hundrade gången.
14.00 nästa möte, måste förbi banken + telia + sjukhuset. Jag. Orkar. Inte!
Hade ont i bröstet/hjärtat hela natten och har det fortfarande, haha inte okeeeeey.. vet inte om jag ska skratta eller gråta. Fan ska jag vara såhär småsjuk hela tiden som leder till att jag inte KAN göra något är det väl lika att ta kål på en direkt!? Inte satans orkar jag ligga och ha hugg i hjärtat och svårt att andas hela nätterna. Det tar så mycket energi att när det väl försvinner så är jag mer slut i rutan än någonsin. 
jaja. Face it, jag har blivit en kärring.

 
Drömde att jag köpte en flatcoated valp! Sötipöt!



 

grattis på mors dag och GRATTIS till att du äntligen fått en lägenhet!
En stor billig trea 5 mil utanför stan. Hoppas detta sänker din stress och du får ro i hjärtat.
Älskar dig - vad som än händer och hur vi än har det. 

lättar hjärtat.

Jag har mått extremt dåligt en del dagar nu på sistone.
Ångest över saker jag inte kan sätta fingret på vilket gör mig ännu mer frustrerad.
Jag är trött på att fly från problemen samtidigt som det är det jag vill.
Inte fly kanske, men ha bort allt som tynger. Jag vet mer än väl att det inte funkar att fly - allt hinner ikapp ändå.
Att lösa problemen är lättare sagt än gjort, men det måste göras och jag vet precis vad som krävs. Men jag orkar inte. Jag står med skit upp till knäna men jag säger bara nej. Jag har ingen kraft till att försöka övertyga de som ska hjälpa mig att jag är desperat. Ser dom det inte på mig? Jag ser ju själv, jag har inte skimret i ögonen, jag har inte utstrålningen. Allt bleknar bort mer och mer för varje dag. Mina ben bär mig inte längre.
Jag vill somna innanför trygga väggar och tak över huvudet där min egna taklampa sitter.  Men om nu det löser sig med boende (som känns mest akut), kommer jag må börja må BÄTTRE DÅ? Lugnare i själen kanske men det är så mycket under ytan - saker som jag som sagt inte kan sätta fingret på - som fortfarande kommer bubbla på. Det känns viktigt att lösa det snarast då kommer det andra gå bättre. Men som sagt, min ork är som bortblåst. Det tär att fara runt som jag gjort ett bra tag nu, har härjat jävel mer än vad jag psykiskt orkat med.  Var ska jag börja och med vad ska jag börja? Vill ha bort allt och bara börja om på ny kula.
jag orkar bara inte det här själv, men det verkar som om jag får trampa i denna kvicksand utan sällskap ett tag till.