Jag förlorar kontrollen.
På samma sätt som människan som ska stå mig närmast gör.
Att ständigt bli nerklankad, utskälld över minsta lilla, beskylld och allt som går att bli - det tär.
Det tär så mycket på mig och min själ.
Jag kan inte stanna här men har ingenstans att ta vägen.
Jag kan inte fortsätta att bo med en människa som behandlar mig som skit.
Jag kan inte vänta på hjälp som aldrig kommer.
 Enda gångerna jag slipper det här är då jag hjälper mig själv genom att fly.
Två dagar där, en vecka där, tre dagar där,två dagar här, en dag där..
Kaos. Men detta kaoset har jag inte valt, satt mig själv i eller på något sätt är skyldig till.
Ändock är det jag som blir mest utsatt och jag är så less. Jag är svag men har haft styrkan nog att hålla upp barriären, men den styrkan har bleknat bort. Allt bleknar bort och försvinner sakta men säkert och snart har jag ingenting kvar. Fortsätter det här ligger jag snart som ett levande lik och jag vill inte det, men tror det är svårt att undvika i det här läget. Det är emergency nu och jag har gjort allt jag kan för att försöka fixa det men ingen förstår ju hur akut det min situation faktiskt är. Vad ska det krävas och hur långt är det tänkt det ska behöva gå?
   
         




     

Blir ju inte riktigt klok på den så kallade professionella socbruden som fixar försörjningsstöd.
Trög som ett as, leker prinsessan på ärten och vägrar inse mina problem.
Ah tja jag är 18 år, har inga pengar och knappt någonstans att bo - min adress ändras varannan dag och det lönsch inte att någonsin packa upp resväskan då den måste packas efter någon dag igen. Mamma har inga pengar att försörja mig med, pappa skiter totalt i allt vad sin dotter heter, jag bär hela världen på mina slitna axlar.
Skulle kunna stå och skrika ut mina lungor rätt framför henne men hon hade ändå inte förstått.
Vore du inte så tjock hade jag brytit alla ben i kroppen på dig.
Jag vill ha hjälp och jag vill ha det nu! Sitter du på din stol för att gotta dig i andras problem så har du helt fel jobb. Helt körd i diket!
 
   

Inte sovit ett skit inatt trots att man var trött som ett psyk.
Stressade järnet och det blev lite panic men jag lever!
Körde en snabbträff med My idag för att snacka lite skit, kände att det behövdes trots att vi ändå pratat nästan varje dag :p
Missionet hem blev som sagt oerhört stressigt för att tiden går för fort,haaha
oj jag schvamlar bara på.
Orkar inte se mer DH, äta mer kycklingsallad, prata mera prat eller höra mer musik - jag vill bara sova.
Ont i ryggen,nacken och ögonen.
Knappt varit här ett dygn men redan less den här fula stan.

fick en utskällning när jag kom hem (av kärlek från Gnistra såklart!) och har pysslat om stjärnan idag, blivit två cykelturer
och ett lydnad/agilitypass uti parken.
Min prins Telluz har också saknat mig, puffar med nosen och spinner järnet.
vad ska jag gööööööra, jag vet inte.
Pratat med mommo en sväng, hon ringer imorgon för att lägga korten på mig. Var ett tag sedan och behöver update!
skriver när jag kan skriva ordentligt igen, nu ska jag ta igen lite sömn eller något annat.
Får se hur det går, har ju sovit otroligt bra i veckan för att vara jag, inga värre sömnstörningar eller drömmar och känt mig
nästan helt utvilad varje morgon. Blir nog inte lika bra här, annan atmosfär liksooom ba tja.
pösss va!

Åker hemåt om drygt 3 timmar.
Jag är en crybaby, känner på mig att jag kommer grina lite i smyg.
tack för att jag med allt vad jag innebär fått vara här, du anar fan inte - du är en pärla!

   
 

Vort och ätit tacos med massa folk, satt ju svinbra!
resten av kvällen blir lite cola,godis och film som vanligt.
Sista kvällen, tror jag samlat ihop energi nog att klara allting hemma nu under den här tiden. Men det gör lite ont i hjärtat samtidigt ♥ vädret har inte varit det bästa-Blivit promenad i regn mer än i sol men det har ju inte varit hela världen!

 

ta't lugnt mami jag är snart hemma!
 

Har planer för hemkomsten och på ett eller annat sätt löser det sig.
Känner att en My, Mimmi eller Linnea skulle sitta fint.
Härja med My
Klanta sig med Mimmi
Luffa med Linnea
höhö oooh så trevligt.
Galet fint väder idag så en promenix blir braaaaaa.
Är för övrigt tröttare än tröttast, känns som jag sovit jättedåligt och vaknat på fel sida men det löser sig också!

Helt ärligt, måste sluta säga att saker löser sig någongång för det är ju inte alltid dom gör det.
Ska sluta försöka glida genom livet och springa ifrån problemen för förr eller senare kommer dom ifatt.
Men har varken styrkan eller modet att facea saker direkt, då känner jag mig lite som ett rådjur i strålkastarna.
working on it.

om jag var freakin' Megan Fox hade jag sett ut såhär nu.
Lite vilsen med regn i ögonen.


Men nu är jag freakin' Melissa Waller och biter ihop, ett tag till iallafall. Det är jag bra på.

Ingen av oss haork till att stå vid spisen så blev pizza till middag :D har kvar svinmycket så nu har vi gott till iquell med. Fortsätter kika Desperate Housewives och ha det trevligt - YOLO. HAHAHAHA.